Scraplivet

Jag begriper inte detta, men dagarna flyger iväg! Mörkt är det ute nu redan, och det beror ju på att vi drog tillbaka klockan inatt. Lite nöjd var jag över att inte behöva jobba natt då…   Annars har helgen flugit fram. I går var det lördag och från 09,30 – 22,00 pysslade vi!! Vi var bara fem tjejer, men ack så roligt!! Vi snackade och pysslade som galningar! Den som höll i det var Scrapoholic! Jag fick till en del alster som visas sist i detta inlägg. Ett par av dem är sedan helgen i Ö-vik med!

Idag har vi städat som galningar. Det såg hemskt ut här hemma, och de som känner mig vet att jag förvandlas till en städhäxa… Gapar och är så elak att det är bäst om alla håller sig på avstånd. Hehe, skämt å sido, nu är det gjort!Hoppas hela familjen kan hjälpas åt att hålla det fint nu!

Sedan var jag ut på en promenad med Tindra och träffade lillsiss längs med vägen. Hon var på väg hem till Östersund för sista gången (från Sollefteå då) efter en lyckad klassträff. Ska erkänna att det sved hårt i hjärtat då jag insåg då vi sa hej då, att det är länge tills vi ses nästa gång. Det känns mycket underligt att de flyttar så himla långt bort… En tår rann längs med kinden på vägen hem. Gillar att de flyttar, absolut, men egoisten i mig vill ha alla mina kära nära. Jättenära.

Slutgrinat.

Här är de alster jag gjorde i Ö-vik.

Helgens alster!

Jag har visst en del som ligger på hög här, ovisat! Men nu kommer det en så ska jag se när jag får tid att fota de andra som väntar. Denna gjordes i augusti? September? Minns inte riktigt faktiskt.

Min illa skrivna handstil tyds så här:

Solen sken
Blåbär plockades
Fyrhjuling drog,
släpvagnen som åktes

Gjorde denna i höst, men har inte kunnat visa den tidigare.

Nu är det sen höst och dags att förbereda julens ankomst. Det har jag gjort genom att arbeta fram lite saker som både går att skicka och att ha framme på julbordet.

Jag har jobbat med Majas julpapper lite. De är färgranna och mycket trevliga! Det blev ett julkort och en tändsticksask denna gång. En dekorerad tändsticksask är ju så mycket trevligare att ha framme än den med de gamla vanliga motivet. Fram för mera julpysslade material! Papper finns att köpa hos Grodans Scrapgarden!

Varma hösthälsningar från Liza

Tindra och jag har vart på kurs idag och till en början var det så tråkigt att vi började öva annat än det vi skulle. Det är inte vidare kul att öva gå fint i kopplet om man redan kan det… Vi började istället med ligg – stanna kvar osv. Gömde mig bakom ett träd och sparkade även upp en massa gräs och sånt. Det var lite svårare det. Vad var det för intressant som kom flygande genom luften??!?

MEN!

Sedan blev det stafett och mitt lag vann. Faktiskt mycket tack vare att Tindra och jag sprang 4 ggr! Vi remmade runt med kopplet löst hängande över armen och jag med dubbelhandsfattning om ett paraply! Hon skulle då följa med mig, vilken hon också gjorde utan några som helst problem! Nästa gren i stafetten var värre, så skulle vi sparka en petflaska framför oss UTAN att hunden skulle bry sig om det. Det gick så där… Men vi VANN ändå!
Mattes älskade lilla Tindi!!!

Här hemma har ”vi” renoverat, maken alltså, jag har mest pysslat, tvättat, städat lite och tränat hunden. Igår var vi till skogen och jag passade på att fota så länge jag hade batteri i kameran.

Det var en underbar om än rätt så kall dag. Solen sken på eftermiddagen efter att det regnat och stormat på förmiddagen. Hugga. Jag ska försöka få till en skogsrunda varje dag, men det lär snart vara kört då de startar med älgjakten igen till helgen. Sedan ska det erkännas att jag har blivit rädd efter alla björnlarm som gått. Jag vill inte gärna möta på en 500 kilos klump. Nix pix. Så vi lever om och trallar i skogen. Förhoppningsvis skrämmer vi bort dem då.

Några bilder på hunden då!

Kom nu matte, skogen väntar!!

Ibland hittar man sannerligen konstiga saker i skogen.
En flaska vademecum! Undrar vem som tappat den…

Många spännande lukter i skogen, och Tindra vill gärna undersöka dem alla.
Jag väntar aldrig på henne, nästan i alla fall, utan jag går vidare så kommer hon i 300 knyck efter en liten stund. Jag har ibland gömt mig för henne då jag tycker hon är lite för slapp med vart jag är, och det fungerar ypperligt. Då är uppmärksamheten bättre sedan, på vart jag är alltså.

Vi har en galet brant backe upp till denna kraftverksledning, dit brukar vi gå, man har en vidunderlig utsikt därifrån. Men kameran dog ju innan jag hann hela vägen upp. Jag ska fota och visa en annan gång.

Jag har aldrig sett så mycket svamp som i år. Denna är ju tyvärr giftig, men ack så vacker. Det enda jag kan plocka utan att förgifta hela familjen är kantareller – gula sådana – så de svampar som finns här uppe får vara i fred för mig.

Här är vi på väg upp för den branta backen innan vi kommer ut på kalhygget.
Tindra får vänta in en trött matte med kramp i benen…

Vidunderlig utsikt! Ungefär här dog kameran, 20 meter från toppen av berget.
Jaja, en annan gång som sagt var.

Tindra älskar bär. Då vi var ute och plockade blåbär gick hon före och snodde de
största blåbärstuvorna och mumsade fort fort, innan matte och husse kom med bärplockaren.

Avslutar med några bilder på Tindra då hon satt snyggt, eller rättare sagt,
stod stilla så jag hann dra av några bilder.

Jag har inte haft varken tid, inspiration eller energi att skriva på bloggen. Jag bara jobbar och försöker få livet att gå utan 100 knyck i timmen. Det verkar sannerligen ha blivit så numera. Begriper inte vad som har skett. Jag hinner ingenting!! Pyssellusten är borta just nu. De dagar jag är ledig försöker jag hinna med hem och hus och familj.

Vad gör du då Liza som tar så mycket tid???

Joo, jag vet inte riktigt… Men detta är på G just nu.

Hunden tarvar mycket tid nu med kurs i allmänlydnad. Hon är mycket duktig och jag är imponerad av hennes lugn! Jag har ägnat mig åt henne nu alltså. Det är avkopplande att stå på brukshundskubbens plan och öva sitt/stanna kvar och att gå snyggt i koppel osv. Jag skulle kunna gå kurs alla dagar på året. Sedan har jag haft rejäl pälsvård på henne och hon är numera klippt med bollar på benen. Som en riktig pudel.

Värdelöst foto, men du ser ju profilen i alla fall.

Annars då? Jo, barnen tar ju en del tid, läxor träningar och annat. En del tjat och uppfostran ingår ju i det där. Jag har svårt att överse med det faktum att barn är rätt så bortskämda idag och tror att plånböcker är till för att fladdra som på en krokodil. Sånt gillar jag inte, och jag ska lägga upp en bättre plan framöver och se till att de lär sig pengar värde. Hur det ska gå till tar jag gärna emot råd på…

Huset då? Jo det går _sakta_ framåt. Jag är så sjukt less på denna renovering så ni anar inte. Fy fan. Nog ordat om det annars orerar jag över det i trehundra meningar. BLÄ!

Jag hämtade igår 5 kilo fläskfilé och 1 kilo skivad färsk bacon!! Jämarns,  i helgen blir det fläskfile, kantareller och hasselbackspotatis tror jag. Gryyymt gott!! Idag åt vi blodpudding, likonsylt och knaperstekt bacon. Mums för järnvärdet, mindre bra för blodådrorna, men det skiter vi i ibland.

Pyssla – ja det gör jag då inte. Jag har helt sonika inte tid. Jag ska faktiskt sätta mig nu, med saker jag borde ha gjort för över en vecka sedan. Men det är så mycket jobb och så lite tid. Jag får så himla dåligt samvete och mår pest då jag har saker liggande över mig. Vilket medför att jag får ännu sämre samvete osv. Med andra ord får jag tvinga mig att sitta ner vid pysselbordet, då med tankar på annat som också ska göras, och då är hela skiten igång igen. Man får ju ett bryt för mindre.

Igår skulle pappa fyllt 64 år.
Det var en tung dag.
Livet är sannerligen orättvist.

Vissa avskum får leva och min snälla pappa fick dö. I en jävla skitsjukdom som INGEN någonsin har fått ut nåt gott av. Bara elände och fan. Ursäkta språket, men ibland orkar jag inte vara ordentlig och vuxen…

Just nu pågår rosa bandet insamling på forumet pyssel.net. Stöd den. Rätt vad det är har du cancer i din närhet. Någon anhörig som blir sjuk och du kan inte göra ett enda skit. Du står helt maktlös vid sidan om och lider i tysthet med den sjuke. Det enda du kan hjälpa till med är att sponsra med en slant, så att forskarna förhoppningsvis hittar ett sätt att ta ihjäl canerceller snabbt och skonlöst. Då kanske din anhörige, vän eller kollega kan få leva vidare. Jag tycker inte det spelar någon roll om vi pratar om bröstcancer, lungcancer eller hudcancer. Alla celler som sprider denna sjukdom i en kropp är av ondo. Alltså bör vi på något sätt hjälpa till att försöka hejda eländet.

Jag skulle kunna prata om detta hur länge som helst. Praktiker som jag är vill jag gärna se att det blir ett resultat av forskning. Jag vet att det tar lång tid, men jag vill inte riktigt acceptera det. Lär nog aldrig göra det heller. Sedan går det ju framåt. Pappa fick ju ett antal år extra gissar jag på då de tog bort den stora leverfläcken som han hade på ryggen. Men den återkom ju, det slet sig väl några skitceller vid operationen. De kanske redan hade slitit sig, vem vet. Tur att man inte vet för den delen. Den ångest man får som sjuk eller anhörig vill jag inte att någon ska ha. Den är tärande och grym.

Det enda man kan hoppas på, om det är så att det går åt helvete i alla fall, det är att det går fort.
Rejält fort.